Att få vara friska är allt

Ikväll åkte vi in till jouren med Abbe. Han har hostat massor de senaste nätterna och dagarna och när han vaknade efter sin sovtur idag var han kokhet. Han var så ledsen och det tog nån timme innan han blev piggare. På kvällen åkte jag till apoteket och till butiken och handlade lite (och glömde såklart telefonen i bilen) och när jag kommer ut i bilen har jag flera missade samtal av Simon. Jag ringer upp och han säger att Abbe har så tungt med andningen nu så vi måste åka in till sjukhuset. På plats där konstaterar sjuksköterskan genast att han verkligen har tungt och vi får direkt gå till ett eget rum (enda fördelen med ett hjärtopererat barn, man slipper jourens väntrum på grund av alla smittor där). Abbe är ju inte alls speciellt förtjust i sjukhus (men vem är nu det) och var inte alls samarbetsvillig, men efter några timmar med mycket gråt, ett snabbcrp och spira lugnade han ner sig så de fick kolla saturationen. Den var godkänd, så vi fick åka hem med en liten kille som i alla fall hade det lättare att andas än när vi kom in.

img_1407

Nu ligger han och sover i sängen bredvid Simon, medan jag ska vaka en stund och hålla koll på hans andning. Han hostar jättemycket ännu, gnyr nästan hela tiden och har nog fortfarande tungt, så ifall det blir värre åker vi in på nytt inatt för mera spira.

Att vara på sjukhus slänger mig direkt tillbaka till vår långa sjukhusvistelse för över ett år sedan. Rädslan tar sådant grepp om mig att jag knappt kan tänka klart och allt blir en tjock dimma av ångest. Det enda jag kan tänka på är att hälsan verkligen är allt. Det spelar ingen roll att huset inte blivit ordentligt städat på flera veckor, att ekonomin inte är den bästa nu när jag är vårdledig, att jag borde köpa nya kläder och skor, att vi inte kan åka på min bästa väns förlovningskalas i Vasa som tänkt imorgon. Inget spelar någon roll så länge vi är friska. Så länge Abbe får vara frisk. Det är så enkelt i vardagen med alla andra mindre och större problem att ta hälsan för given.

img_1238

Jag tänker ofta (eller mest när jag läser om andra med småbarn) att jag också vill åka till simhallen med Abbe, eller till ett lekland, eller till öppna dagklubben som ‘alla’ andra gör och inte reflekterar desto mer över att de kan göra det. Att inte behöva vara livrädd för alla smittor och inte låta honom röra leksaker på allmänna platser. Men jag glömmer så ofta bort att det som egentligen är det viktigaste är att vi får vara hemma. Vi kan träffa våra vänner när de är friska, vi kan ta med Abbe till butiken och låta honom sitta i vagnen bara han har vantarna på eller vi torkar av vagnen med käsidesi, vi kan äta ute om vi vill, vi kan sätta oss i bilen och köra iväg dit vi har lust att åka. Vi kan styra våra dagar och göra det mesta vi känner för.

Och jag ska bli bättre på att inte ta det för givet.

Annonser

One thought on “Att få vara friska är allt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s