Att jobba eller inte jobba

Så ni kan ju gissa om frågan när jag ska komma tillbaka till jobbet dök upp i fredags på vår höstfest, hehe. Jag saknar verkligen att jobba, jag trodde inte att jag skulle sakna det så mycket som jag gör. Jag hade faktiskt tänkt (så länge jag var gravid) att jag skulle vilja vara hemma ända tills nästa höst, då Abbe skulle vara runt 1 år och 9 månader. Men nu vet jag inte hur jag skulle ”orka” så länge.. Jag saknar rutiner, gemenskapen, att träffa kunder, vara social, äta lunch i lugn och ro (jepp!), att verkligen läängta till helgen och satsa extra mycket på fredagsmys. Så jag kommer troligtvis börja jobba igen i januari. Max 60 % dock, för jag vill fortfarande vara hemma med Abbe och ta vara på den tiden också. Vem vet om vi inte kan få fler barn och jobba hinner jag ju göra. Men för min egen skull (för det är ett helt och hållet egoistiskt val, ekonomiskt skulle vi klara oss om jag stannar hemma längre), så vill jag tillbaka. Några dagar i veckan. Jag vet att jag skulle uppskatta tiden hemma mera då.

Så Abbe då? Ja, vi hoppas på att få det löst så att Simon börjar jobba mindre. Drömmen skulle vara att vi jobbar 50 % var. Vi känner inte att han skulle passa att börja dagis ännu (dock eventuellt hos en dagmamma), med tanke på att han ändå bara är 1 år och 2 månader i januari, kanske inte kommer kunna gå då ännu, är väldigt beroende av uppmärksamhet och såklart, alla smittorisker. Så förhoppningen är att han ska kunna vara hemma åtminstone till nästa höst.

Lite så har vi tänkt. Men det kan hinna ändra ännu såklart. Tycker förresten det är lite tråkigt att ännu idag 2016 förväntas alltid mammorna vara hemma med barnen, medan papporna jobbar på som vanligt. Dock så har jag två fina exempel i min närhet där papporna har gått ner i arbetstid för att ge mammorna en chans att komma tillbaka till arbetslivet. Jag vet att det ofta är på grund av ekonomiska skäl (för ja, ofta har ju männen högre lön, vilket är en annan viktig diskussion) som papporna jobbar, men tycker ändå det är fint att fler familjer idag frångår normen där endast mamman stannar hemma med barnet.

IMG_9936.JPGVärldens bästa pappa! Som tycker det är en självklarhet att han också kan vara hemma med Abbe när jag väl börjar jobba.

Annonser

6 thoughts on “Att jobba eller inte jobba

  1. Tyvärr är det inte alla chefer heller som är så vänligt inställda till att männen är hemma alternativt jobbar mindre… Min mans chef är en av dem. Han är alltid emot det när någon av de anställda ska vara på pappaledig eller ta ut någon annan ledighet. 😞 Min man hade tänkt vara alterneringsledig i våras men chefen godkände det inte. 😐 Om några månader när hans nuvarande projekt är klart hoppas han i alla fall kunna ta ut resten av pappaledigheten (önskar han kunnat göra det i somras!), men hans chef har säkert hunnit glömma bort det många gånger innan dess och dessutom morra om det ännu fler gånger… 😧
    Vet inte själv hur länge jag kommer att vara vårdledig, lite knepig situation när jag jobbat som vikarie och inte har något jobb att gå tillbaka till – blir lite avis på dem som har det, för man får ju inte något nytt så där bara heller och så ska det ju dessutom funka rent praktiskt med dagistider och sånt också… Kan nu inte säga att jag direkt saknar att jobba, mycket för att jag inte trivdes där jag jobbade förut…

    1. Nej, det är väl tyvärr så :( Så synd att det är så! Papporna borde ha lika stor rätt att ta ut ledigt eller gå ner i arbetstid som mammorna tycker jag.

      Hoppas du hittar något jobb du trivs med sen när det väl är dags! Det är såklart skönt att ha ett jobb att gå tillbaka till, men även lite ”press” också eftersom alla där förväntar sig att jag ska börja jobba snart igen. Känns lite som jag börjar jobba även för deras skull, och inte bara för min egen skull.

  2. Skönt att det löser sig.

    Jag har trivts jättebra hemma med barnen men trivs nog jättebra på jobb också. Började jobba 100% nu i augusti när lillebror var 11 månader och nu är sambon pappaledig/vårdledig till nästa år. Att männen har bättre lön beror ju delvis på att det är kvinnorna som tar ut största delen av föräldraledigheten så samhället hamnar i en dålig cirkel när inte fler delar jämnare på föräldraledigheten… Att vara föräldraledig är pappors både skyldighet och rättighet!

  3. Jag började jobba 60% (3 dagar i veckan) när sonen var 1 år och 1 mån, mannen hade sedan 1 mån pappaledighet. Sonen började sen hos dagmamma. Det har funkat jättebra för oss. Jag njöt av båda delarna lika mycket och började uppskatta våra lediga dagar mycket mera sedan jag började jobba.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s