En svacka

Jag vet inte om det är hösten som gör mig så deppad eller vad jag ska skylla på. Jag känner mig lite smått gråtfärdig hela tiden och så ensam när Simon är på jobb, trots att vi umgås med vänner/familj nästan varje dag jag och Abbe. Men jag saknar mina bästa vänner i Vasa jättemycket och det gör mig ledsen att vi inte kan träffas så ofta. Dessutom tar min mamma/föräldraledighet slut nu i augusti och jag kan inte förstå att tiden gått såhär snabbt. Jag önskar att jag skulle ha kunnat sjukskriva mig från mammaledigheten de två första månaderna när Abbe föddes och vi bodde på sjukhus och liksom skjutit fram den, men det var ju trots allt också en mammaledighet även om den var annorlunda. Jag kommer i alla fall stanna hemma åtminstone tills årsskiftet, sedan får vi se om jag börjar jobba 60 eller 80 %, eller om jag kanske inte alls är redo att börja jobba då. Hur som helst ska vi nog lösa det så Abbe inte behöver börja i dagvård förrän tidigast nästa höst.

Dock känner jag att jag borde investera lite mera i mig själv i höst. Hitta något jag gillar att göra och ge mig tid att verkligen göra det. Jag behöver något i vardagen som lyfter mig och ger mig energi. Att vara ensam mamma varannan vecka (när Simon jobbar) är faktiskt rätt tungt, med 24 timmars ansvar hela tiden och jag behöver så mycket mera energi till det än vad jag har idag.

Jag älskar dock att skriva och vill verkligen satsa en del av min tid på att skriva här – främst för min  egen skull, men de senaste veckorna har inte motivationen räckt till. Jag hoppas få motivationen tillbaka, för detta ger mig verkligen så mycket. Det har varit ren terapi att få omvandla mina tankar och mitt vardagliga liv till text. Och att dessutom någon annan än min familj och vänner velat läsa det, jag kunde aldrig ha väntat mig den respons jag fått.

Vet ni förresten vad jag gör när mitt liv känns lite smått kaotiskt och jag inombords känner mig i obalans? Jo, jag rensar här hemma så det åtminstone inte är råddigt runt mig. Så de senaste dagarna har kökslådorna, min garderob, garderoberna i hallen och vårt arbets/extrarum blivit toppstädade och organiserade. Till och med alla stickasockor, mössar och vantar är organiserade. Och det ger mig en sån känsla av lugn och harmoni. Så känns det lite bättre inombords då också.

Annonser

10 thoughts on “En svacka

  1. Kämppisar <3 känns säkert betä efter kontrollen nästa vecka. Sådär e jag också periodvis känner man sig så gråtfärdig och allt känns tungt att tänka på å vad gör jag då, jo tar loppisbord å börjar gräva ur alla skåp ..hmm :) skönt att ni har en resa att se framemot å speciellt med tanke på att alla minnen kommer tillbaka runt ettårsdan. Här har vi då igen grabb som själv funderar å e nedstämd å allt, skitjobbit :'( så njut så länge han e så liten å int förstår allt ;) hoppas vi får lite sol så man får upp humöret igen :)

  2. Jag tycker inte du behöver skylla på nåt! Man får känna sig deppig ”utan orsak”. Det är helt okej! Jag brukar också ha såna perioder, några gånger per år, och skyller typ alltid på vädret tills jag inser att nej, det är nog bara jag som är en sån person… Kram och hoppas det känns bättre snart !

  3. Kram på dig! Hoppas du hittar nåt du vill och tycker om att göra i höst. Och skriva här önskar jag att du fortsätter med 😊 gillar att läsa dina inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s