En 9 månaders kille

Att Abbe kom till oss känns så självklart idag. Visst kan jag ännu ibland undra varför just han föddes sjuk, varför det hände oss. Men idag har jag accepterat det. Jag kan se tillbaka på tiden i Helsingfors som en tid som förde mig och Simon ännu närmare varandra och Abbe. En prövning som vi tog oss igenom och som lärde oss båda så mycket om livet, oss själva och varandra. Att Abbe mår bra idag är det enda som betyder något. Hur vägen hit har varit är ingen börda längre. Det betyder dock inte att jag inte sörjer, för det gör jag, och fortfarande kan alla minnen dra andan ur mig. Men jag har försonats med det som hände. Jag hoppas att jag snart också kommer kunna läsa dagböckerna jag skrev under Abbes första månader och våga gå tillbaka i minnena av det jag skrivit, men det är jag inte redo för ännu.

Idag blir världens bästa kille 9 månader. En social och glad kille som tycker att pappa är bäst i världen. Nu har han varit hos oss lika länge som han låg i magen. Det är så knäppt att tänka att jag varit gravid med Abbe, jag minns knappt något från det. Allt som hände ifjol innan Abbe föddes är som tjock dimma och i skymundan av allt som hände sedan. Vi har i alla fall fått fira denna dag utan pappa, men med desto fler vänner, vilket jag är såå tacksam över. 

imageimageimage

Imorgon startar vi denna månads många sjukhusbesök med ett besök till fyssen, nästa vecka har vi läkartid + rdg-besök, veckan efter det ultraljud i Vasa och sista veckan i augusti en tid till en neurolog. Sen kan vi pusta ut en stund igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s