Att lämna sitt barn

Det fanns ett gammalt växthus här på vår bakgård när vi flyttade hit. Och typ redan på visningen så pratade vi om att vi skulle ta bort det och fixa antingen ett nytt växthus (med GLAS, inte plast), eller ett förråd istället. Nå, vi har ju prioriterat lite annat sedan vi flyttade in, så växthuset har bara fått stå och vänta på sin tur och blåsa sönder i någon storm i höstas/vintras när vi bodde i Hesa. Men så idag kände sig Simon utan att göra, så han tyckte det var dags att riva ner det.

Stålramen blir dock bra att bygga nytt på, så den får vara kvar, så bygger vi ett förråd enligt den istället. Men innan det så ska vi jämna ut bakgården bakom var växthuset har varit och hitta en bättre plats för det (förrådet alltså). Alltså nu när jag har skrivit den här texten har jag bara lust att radera allt, haha, vem är nu intresserad av att läsa om att vi rivit vårt gamla växthus?

Över till något helt annat istället. Simon är och fiskar med Jacob nu. Vilket får mig att tänka på en kommentar, som jag fick av en vän när jag sa att jag ska till Stockholm (utan Abbe) två nätter i juli: ”hur ska du kunna lämna/vara utan (minns inte riktigt exakt vad hon sa) honom så länge?”. Det var inget elakt menat eller något, men det fick mig att fundera. Jag tycker ju på riktigt det ska bli jättejobbigt att vara utan honom. Men vet ni vad som är jobbigast? Att släppa kontrollen och ge över ansvaret åt någon annan. Och nu är det ju ändå Simon som Abbe ska vara med. Hans pappa. Men jag har varit ifrån Abbe en enda gång längre än typ två timmar (dagtid) hittills. Och jag inbillar ju mig att det bara är jag som vet vad han vill och behöver. Att ingen annan kan sköta om honom lika bra som jag. Och det innebär att jag aldrig tar tid för mig själv. Tre gånger har jag, ensam (utan Simon och Abbe), varit hemifrån sedan vi flyttade hem. Och nu känns det som att jag aldrig kan lämna Abbe, för det är jag som känner honom bäst och därför kan ta hand om honom på bästa sätt. Och det kanske stämmer att jag känner honom bäst, men det betyder inte att ingen annan kan ge honom det han behöver.

Jag tror att både jag och Simon, och säkert också Abbe, skulle må bra av att jag släppte kontrollen lite. Simon sover borta flera nätter per vecka utan en kommentar eller höjt ögonbryn, men om jag, som mamma, ska åka iväg i två nätter så bränner samvetet och jag vet varken hur jag eller Abbe ska klara oss utan varandra. Dessutom kan jag räkna med en eller flera kommentarer (från andra mammor såklart).

Jag önskar på riktigt att jag skulle vara bättre på att ta mera tid för mig själv och samtidigt ge mer tid åt Abbe och Simon att vara på tumis utan mig.

Annonser

4 thoughts on “Att lämna sitt barn

  1. Klart du behöver egentid också! Blir så trött på de som säger/tänker ” hur ska hon klara de att va borta från sitt barn, nejmen vem sköter barnet”… M.m… Ja tror nog att de första timmarna ( och sista) är värst, slappna av ist och njut av att få göra de du själv vill och tycker, fasten de sku bara vara att fa bort hemmifrån en liten stund, fa ti fäboda tex och sitt ner i sanden och njut av tystnaden. De gör mycket! Jag lämna själv mina twins me pappan och fammo nät de var 8/9 månader i 3 dygn pga en sverigeresa med långtradare, sen igen när de va ca 1 år! .. De var jobbigt till en början, sen lugna ja mig och tänkte att nog klarar han av allt därhemma!

    1. De blir ju bara värre att lämn honom ju längre jag väntar, så jag tror de e riktigt nyttigt för mig att fa iväg nån dag o koma hem me nya krafter :) Redan denhär veckan när jag bara har vari iväg en timme eller två så tycker jag att jag har bättre ork här hemma. Tack för din kommentar!

  2. Vare kanske jag som sa det? minns int va ja sa men vi prata ju om de iallafall. nå sa ja nått så va de ju int mena du sku lämn å tänk sen eller få dåligt samvet. Du e no värld egen tid, önskar ja också sku ha den möjligheten att ja sku kuna fara. Själv har ja no fått hör så myki om då ja börja arbet så tidit fö ”hon e ju så lill ännu” å ”no mår barnen bäst ti få va hemma me mamma så läng som möjligt”. Men de e väl bara att insi att dåligt samvete kommer man få dras me resten åv livet :)

    1. Nej int fick jag dåligt samvete :) Vet att du int alls mena nå illa! O jo, de e no ingen skillnad hur man gör så lider samvetet. Man får bara göra så gott man kan helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s