Att gå över tiden – en fortsättning

Jag känner att jag måste förklara lite mer hur jag tänker angående det här inlägget.

Det handlade inte om att man som gravid inte får klaga/gnälla. Det handlade om en högst personlig åsikt från en som inte önskade annat än att vara just gravid – hur jobbigt och tungt det än må vara med alla krämpor – i flera år. Att vara gravid är ett privilegie, som någon kommenterade. Det är och upplevs olika för och av alla kvinnor, men är ett lika stort privilegie för alla. Att vara den som i tysthet önskar sig det mer än allt annat och få se gravida klaga dag ut och dag in över hur tungt det är, det gör så ont. Ingen som varit i den situationen vet. När det enda man kan tänka är att de inte förstår hur lyckligt lottade de är. På övertid eller inte. (Trots att de flesta nog förstår det.) Det handlade inte heller om att kritisera en enskild person. Utan om att kanske vara en tankeväckare. Måhända att min poäng inte kom fram i stundens hetta.

Alla har rätt att gnälla, som jag också skrev. Det var dock en del uttalanden jag sett som gav mig känslan av otacksamhet. Som gravid kvinna tror man kanske att hela världen cirklar runt just en själv (been there, för så känns det ju verkligen) och tänker att bara för att man är gravid och har det superkämpigt, behöver man inte ta hänsyn till andras känslor. Och nej, det behöver man kanske inte. Men med det inte sagt att någon inte blir sårad eller provocerad.

/Hälsningar en som mådde jätteilla fram till vecka 22, hade massor av foglossning, svårt att sova största delen av graviditeten, kunde knappt gå eller andas i slutet och hade ungefär alla andra krämpor man kan ha, men ändå njöt av varje dag samtidigt som hon klagade massor åt sin man (dock inte i sociala medier).

Ps. In och läs detta inlägg på Carros blogg angående om att skriva sina åsikter i bloggen och kommentarer man får. En erfaren bloggare som får fram sin point, hehe. Jag är ju ännu lite orutinerad..

Annonser

7 thoughts on “Att gå över tiden – en fortsättning

  1. Det är ju så jättesvårt då alla har så olika utgångslägen! Jag förstod nog att det du menade med att det var otacksamt och fult att skriva så, var just eftersom att meningen du citerade, kunde ha blivit sagt till någon som egentligen gärna skulle vilja ha barn, men har svårigheter. Men då man är så mitt uppe i sin egen situation så tänker man nog inte alltid på alla aspekter och sidor av kakan. Så då uppstår såklart lätt missförstånd och folk kan bli sårade och provocerade fast det inte alls var meningen av hen som skrev citatet och det du tog som exempel.

    Minns en gång för inte så längesen på min blogg då jag skrev att jag kände mig snuvad på konfekten då jag låg på operationsbordet efter nästan 3 dagars förlossningsförlopp, och att jag då kände mig ledsen över att ha varit så nära att få föda vaginalt men så slutade det i snitt. Då var det en som tog jätte illa upp och sa att ‘Snuvad på konfekten för att det blev KS? Tänker du inte alls på de som inte kan få barn?’ Och nej alltså just där och då så gjorde jag inte det.. Utan att alls tänka på att det kunde såra någon. Var så uppe i mitt eget så jag kunde inte tänka på andra. Det är så svårt att få ner alla sina tankar i text, utan att någon ska missförstå eller ta illa upp (utan att man alls menar att såra!) Kram!

    1. Minns ditt inlägg och läste alla kommentarer till det. Då höll jag faktiskt inte med den som kommenterat just det åt dig, för även fast vi länge var de som inte kunde få barn så betyder det inte att man inte kan relatera och sympatisera med de som KAN få barn (även fast det är mycket svårare). Du beskrev ju bara en situation som var jobbig för dig, det är något helt annat än det som (ofta harmlöst) blir sagt personligen åt någon.

      Min poäng är alltså att det är stor skillnad på hur man uttrycker sig. Att du skrev att du blev snuvad på konfekten tycker inte jag sårar, medan just den meningen som jag citerade i mitt blogginlägg tycker jag faktiskt är sårande. (Medan någon annan kanske tycker tvärtom). Kram!

    2. Precis!! Så exakt det jag också menar.. men det blir så lätt missförstånd i medievärlden då man inte träffas face to face utan att det ska bli missförstånd. Jag blev väldigt sårad av Idas blogginlägg då hon uppenbarligen inte förstod att det jag kommenterade vara bara för att uppmuntra och INGENTING ANNAT.

      1. Jag förstod visst att du försökte uppmuntra, något annat har jag inte antytt heller. Utan det var HUR du uttryckte dig som jag reagerade på, innebörden förstod jag nog klart o tydligt.

  2. Ett privilegium är också att ha barn, vilket folk ofta suckar att är tungt, likaså är det ett privilegium att vara född i finland och ändå klagar vi på klimat osv….Vi är som människor otacksamma, inte bara gravida som går över tiden. Likaså kommer vi aldrig kunna uttrycka sorg för våra egna lidanden (alla genomgår olika lidanden i livet. Ingen kommer undan.) om man alltid ska vara rädd att någon som har det värre tar illa upp. Jag kan inte hjälpa barnen i afrika genom att tänka på dem när jag äter min mat.

    Det jag kände i min graviditet var mina känslor, och de kom fram i bloggen liksom det mesta annat jag funderar över. Annars hade jag i nio månader fått skriva fiktion och låtsas ha ett underbart liv… när sanningen var att jag isolerade mig i hemmet och deppade ihop rejält. Kände ändå säkerligen precis lika stor tacksamhet till barnet jag sedan fick, som alla andra, trots det.
    Att gå över till max (sattes igång i vecka 43) innebar för mig en panik och stor rädsla, då det ända jag fick höra var om alla risker med det, att fostret har hög risk att dö. Likaså fasade jag för igångsättning med alla dess följder. Nu blev det ändå så, Och ingen annan kan förstå mina känslor under den tiden, kanske sympatisera. Gick ändå 3 veckor längre gravid än de gör som föder ivecka 40. Det var ett lidande jag gick igenom och då kan jag inte ta hänsyn till alla som har det värre, jag måste ju ändå gå igenom mitt, och vad hjälper det att någon säger hur jag ska känna? Hjälper det? Nej…….

    Försökte få ord på de tankar och känslor dina två inlägg om gravida som går över tiden väckte i mig. Ville bara förmedla att det blir litet komplicerat om man börja peka finger på en viss grupp som otacksamma och priviligerade.

    1. Tack för din kommentar. Visst är vi priviligerade att bo i Finland, men vi är ju födda här och det är alltså något som är ‘självklart’ för oss, vi vet ju inte något annat. Att bli gravid är ingen självklarhet, var man än bor. Men jag förstår hur du tänker! Och såklart man inte alltid kan tänka på hur andra människor reagerar, men jag ville lyfta fram det här i ett inlägg eftersom det berör mig. Bara för det betyder ju inte det att jag alltid tänker noga efter vad jag säger, tvärtom! Jag är otroligt impulsiv och kan kläcka ur mig det ena och det andra. Och jag har absolut inga ursäkter för det och det jag menar är att det inte är mera ‘okej’ bara för att jag kanske är i en jobbig situation.

      Och precis som jag skrev längre ner i inlägget här ovan, att man som gravid kan tycka att hela världen kretsar kring en själv och bebisen och inte behöver (eller kan, eller vill) ta hänsyn till andras känslor då, men med det inte sagt att man inte sårar någon. Jag skriver inte bara utifrån de gravidas synvinkel, utan från de som står vid sidan av.

      Jag har förresten aldrig sagt att gravida är otacksamma. Utan det var en kommentar som i mina ögon kändes otacksam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s