Att gå över tiden

Hej fredag! Som snart övergår i lördag dock. Idag har vi byggt terass hela dagen. Eller Simon har byggt och jag har hjälpt till när Abbe sovit. Han sover för det mesta två stycken en och en halvtimmes pass per dag, ett på förmiddagen och så ett på eftermiddagen. Helt lagom alltså! Minns förr när han sov 40 minuter, var vaken en timme, sov en halvtimme, vaken en timme igen.. Hela dagarna genom. Så ja, jag är glad åt rutiner! Dessa sovrutiner har han dock nog haft länge.

Men till något helt annat. Idag när jag scrollade genom telefonen så reagerade jag på en sak. Nämligen gravida kvinnor som klagar på att gå över beräknat datum. Och nej, man ska aldrig uttala sig om något man inte vet, men jag har ju varit gravid så jag vet ju nästan ändå, hehe (Abbe föddes innan bf). Och alltså huhu vad jag blir trött på allt gnäll! Eller inte det där smågnället.. Gnälla får man ju nog göra. Men till exempel denna mening ”du ska vara glad att du inte är höggravid som gått över tiden i alla fall”, som jag såg en gravid kommentera någonstans. Alltså det. Jag blir provocerad utan att jag kanske borde bli det. Men det känns så otacksamt och fult på något vis att säga sådär. Och hör det liksom till att man SKA klaga om man går över tiden? Jag förstår ju att man längtar efter bebis (det förstår jag verkligen) och är trött på att vara gravid.. Men hur många bebisar föds egentligen på bf-datum? Åtminstone jag räknade nog med att gå över tiden. Och skulle jag ha gjort det skulle det helt säkert ha varit tungt, det förnekar jag inte. Jag skulle garanterat ha klagat privat åt Simon, mamma och alla mina vänner. Men det skulle inte alls ha varit synd om mig. Och jag tycker inte synd om de som går över bf. (Hälsningar en som önskar hon skulle ha njuutit mera de sista lediga veckorna innan Abbe föddes)

image.pngDenna dag åkte vi till BB.

Bara en liten kvällstanke innan jag börjar sova (förlåt alla gravida där ute som hatar mig nu). Borde verkligen sova för länge sedan, eftersom nätterna nu för tiden går ut på att svänga tillbaka Abbe från mage till rygg. Förstår inte varför han nu mittiallt börjar svänga sig i sömnen..

/Tillagt senare: Mera om detta i det här inlägget.

Annonser

28 thoughts on “Att gå över tiden

  1. Att gå över tiden kan vara väldigt jobbigt faktsikt! Speciellt när det är +30 grader man har ödem foglossning 20 kg extra att bära runt på och alla frågar ”har babyn kommit ännu??” UPPENBARLIGEN INTE eftersom att jag står och hänger här framför dig stor som ett hus! Haha. Med Lo gick jag till vecka 42+0 det var ingen fröjd men minns nu inte att jag klagade sådär jääääääättemycket åt någon (säkert i bloggen dock) men lite får man väl klaga ändå, eller? Inte? Nähä okej hehhe. Denna gång ska jag dock inte klaga en enda gång!! Vägrar igångsättning istället ska jag inte alls ha sikte på bf i den bemärkelsen att nu ska babyn komma, det är bf! Utan istället tänka ”hon kommer då hon är redo” Kommer bli svårt men jag ska verkligen försöka.

    Men jo det var inte ens det jag hade tänkt kommentera. Utan det att om Abbe svänger sig själv om dagarna också (nu minns jag inte om han gör det?) så är det ingen fara att han svänger sig på nätterna. Jag frågade vid fyssen och de sa att om babyn kan svänga sig tillbaka från mage till rygg dagtid så gör den det nattetid också om det blir obekvämt. Eller ja om ni fått andra riktlinjer så är det ju förstås inte så för er, och isf så lider jag nog lite med er som måst ”vakta” honom på nätterna! Ha en fin helg :)

    1. Jo såklart förstår jag att de kan vara jobbigt hehe. Å noo får man ju klaga, men de va den där ena meningen som gjord mig så irriterad. Ifall jag blir gravid igen ska jag också försöka att int ha beräknat datum som målbild, utan när bebis föds istället, vilken dag det än blir. Minns att kvinnan som hade profylaxkurs åt oss sa att vi inte ska ha som målbild att få bebisen i våra armar (pga att ibland får man int de), utan målbilden kan iställe va nånting längre fram, till exempel att få åk hem från bb. Minns att de hjälpt mig myki under Hesa-tiden, att vår målbild sku oxå uppfyllas, även om de too längre tid. Men oj, dedär va ett sidospår. Meningen va bara att man kan påverk sig själv otroligt myki beroende på va man har just för målbild.

      Ahaa, bra att veta dedär om svängase 😊 Vi har int fått nå andra riktlinjer nej. Abbe har no svängd sig dagtid länge redan, de e först senaste veckan han har börja sväng sig nattetid. Han lägger dock int huvo på sidan när han ligger på mage utan borrar ner de i madrassen, däför känns de som att vi vill sväng tibax honom eftersom vi int vet hur myki luft han får. Säkert helt tillräckligt no, eftersom han no kan ligg sådär en stund innan vi märker. Men ja, supernojiga föräldrar här hej 🙄🙄 Tack detsamma! 😊

  2. Mileon svängd se en turo på nätre hela tin å vaknast så fort han jor e. Nu har a sluta me e så ska hoppas he gar om fort för Abbe å :)

  3. Ja, nu blir jag faktiskt provocerad. För jag antar att det är mig du syftar på gällande den där meningen. Eftersom du, som du själv säger inte vet hur psykiskt OCH fysiskt tungt det är att gå över tiden. Samt ha en gnällig unge hängande runt benen, som ska vara uppe i famnen, som man inte får.. nej vänta.. jo, nu plötsligt MÅSTE mamma hjälpa till med precis allt för annars skriker jag tills jag får som jag vill. Dessutom sover man extremt dåligt på grund av foglossning och sammandragningar vid varje svängning och man hittar aldrig en bekväm sovsställning. Det handlar ju alltså inte om att jag ”pråmt” ska ha ut babyn på bf! Utan det är ju det att man är så trött på att ha alla dessa symtom å man e trött och humöret är i bottnet.

    Så ja, nu tycker jag nog att du ska vara försiktig med vad du skriver då du inte vet vad du pratar om..

    Hälsn. Höggravida hormonstinna mamman.

    1. Såklart jag förstår att det är tungt Anna, syftade inte bara på dig. Minns att jag tänkte precis samma innan jag blev gravid och var så urbota led alla gravida som gnällde. Och ja, jag vet hur psykiskt och fysiskt tungt det är att vara gravid, jag hade ingen ‘lätt’ graviditet. Jag förstår dock inte varför det blir så extra tungt när den där bf-dagen passerar? Kanske jag får äta upp mina ord.. Men jag tycker faktiskt att det är en stor gåva att vara gravid och att det är synd att man gnäller så mycket över nån extra dag/vecka. Skulle jag ha vetat hur tungt det var när Abbe väl föddes (nu syftar jag inte bara på sjukhustiden), så skulle jag kanske ha förstått att ta vara på sista tiden som gravid istället.

      Lycka till sen när det är dags och hoppas du inte behöver vänta länge till! 😊

  4. Det som gör att det blir extra tungt efter bf dagen är ju att för varje dag som går så får man (läs: jag.. vet ej hur andra har det) mera foglossning, mindre sömn (eftersom sömnen inte blir bättre under de sista dagarna), mera svullnad och överlag blir humöret sämre för man vill bara inte gå med alla krämpor längre OCH man längtar efter att ha babyn i sin famn. Plus att jag varit ”föd färdig” flera veckor redan enl min kropp, men det kommer ändå inte igång.. så jag hade lite räknat med att vi redan skulle ha babyn här. Men jag tror att man inte riktigt vet då man inte varit i situationen själv. Jag hoppas också att babyn snart e här för din och min skull ;)

    1. Ja och om du läser mitt inlägg igen så ser du ju att jag egentligen inte stör mig på det allmänna gnället (helt normalt att göra det), utan just liknande meningar som det jag har citerat.

  5. Ja, du skriver att det känns otacksamt och fult att skriva så. Hur tänker du då? Jag är inte alls otacksam.. jag är väldigt tacksam för denhär graviditeten, det är verkligen en stor glädje för oss att fått bli gravida en andra gång. Så att jag på nått sätt skulle vara otacksam, det håller jag inte med om. Och att det var fult att skriva så.. ja det kanske jag kan tycka iofs, med tanke på att jag inte vet om kvinnan jag skrev kommentaren till skulle vilja vara på höggravid på övertid…?! Fast det kan jag väl ändå inte behöva tänka på då jag kommenterar en enkel bild och dessutom uppmuntrar henne då hon haft en dålig dag.

    1. Det är det jag menar. Du VET inte ifall kvinnan ifråga kanske verkligen vill vara gravid (jag vet inte heller), därför tycker jag det är okänsligt att skriva sådär. Men vet du vad, vi tycker olika. Så är det bara. Och det är ok! Vi har båda rätt till våra åsikter. Jag vet inte er historia bakom dina graviditeter, jag vet bara vår. Att den var lång o påfrestande o att man blir väldigt provocerad när man ser liknande kommentarer. Jag önskar på riktigt att du får baby snart, och int för min skull utan för er skull. Och du får klaga hur myki du vill, precis som att jag får skriva om precis det som rör sig i mitt huvud i min blogg.

      1. Otacksamt för att jag tycker det finns en otacksam ton i den meningen, att ‘det är så synd om mig som är gravid på övertid’, när det är något så många önskar men aldrig får.

  6. Jag vet mycket väl om hur jobbigt det kan vara att vänta på plusset på stickan. Det finns alltid de som har det värre än vad jag har, men det tar ändå inte bort ”min rätt” att tycka att det är jobbigt med alla graviditetskrämpor. För det är ju det det egentligen handlar om, inte själva dagarna efter bf. Att gå på övertid är inget jag önskar någon. För är det så att personen i fråga (eller någon annan) väldigt mycket skulle vilja bli gravid så skulle jag ändå inte önska att hon skulle behöva gå på övertid och ha graviditetskrämpor och en treåring som trotsar, eftersom det ÄR jobbigt. Det är bara ett konstaterande och jag tror att jag talar för alla som gått övertiden och haft en del graviditetskrämpor. Jag tycker heller inte att jag ska måste tänka på alla som inte kan få barn för att jag är fruktansvärt trött på att vara gravid just nu. Men jag är ledsen över att jag provocerade dig. Det var inte alls min mening. Och om det jag skrev med att jag hoppas vår bebis kommer snart för din och min skull var för att jag int ska behöva provocera dig längre med kommentarer eller eventuella bilder. Du får skriva precis vad du vill i din blogg, men eftersom jag tyckte att du citerat mig rakt av så ville jag kommentera och försöka förklara mig. Tack och förlåt!

    1. Glömde helt bort att svara på det här när jag läste så snabbt igår och behövde mera tid att svara. Jag tar inte bort din rätt till något alls. Och du behöver inte tänka på alla som inte kan få barn, men om du vet hur det känns så vet du också hur känslig och lättprovocerad man är. Och jag skrev bara min åsikt, det betyder inte att jag blir provocerad av allt du skriver. Inte alls! Du får skriva vad du vill på facebook/instagram, jag får ju välja vad jag vill följa och läsa :) Det känns fortfarande som om du vänder allt jag skriver till något helt annat än vad det är. Du tror att detta inlägg är en stor pik åt dig, medan det bara är ett ärligt inlägg från min sida. Precis som många andra inlägg jag skrivit.

  7. Jag som fick första barnet i vecka 36 tycker precis som du. Jag hann aldrig bli trött på att vara gravid, saknade faktist min mysiga mage efteråt o blev avundsjuk på såna som fick gå tiden ut. Nu har vi hunnit till vecka 38+ med andra barnet o jag gillar fortfarande att vara gravid trots att jag har fruktansvärd foglossning och sover typ nada. Ända orsaken som gör att jag skulle vilja att babyn sku få ha lite bråttom ut är att den ser ut att vara en rätt storväxt typ. Det är inte synd om oss höggravida! De är ett privilegie att få vara gravid! O jag har inte tänkt gnälla ifall jag går över tiden :)

    1. Jag håller med dig, det är verkligen ett privilegie! Och såklart man får klaga och gnälla hehe, det var just okänsliga uttalanden jag specifikt blev ledsen på. Lycka till när det är dags! 😊😊

  8. Hinner inte skriva så långt och utförligt just nu, hann inte läsa alla kommentater heller (måste göra det en annan gång), men ville kommentera det där om att Abbe svänger sig på mage i sömnen. Det började Felicia också göra då hon var 4 mån, och hon kunde också ligga med ansiktet ”kraschat” rakt ner i madrassen så det såg ut som om hon omöjligen kunde få luft och jag sov väldigt oroligt på nätterna då. Så jag kollade upp det med rådgivningen och hon sa att nör de lärt sig att svänga sig på mage och tillbaka själva så är det ingen fara. Men om man var orolig så kunde man som extra trygghet få hyra andningslarm från Folkhälsan, vilket vi sen gjorde trots att min man var lite emot det – och jag sov så mycket bättre efter det! En gång larmade det faktiskt, men sim tur var så var hon OK när jag tog upp henne. Ringde i alla fall till sjukhuset och kollade och de sa att det inte var någon fara eftersom hon verkade helt som vanligt, men hände det igen var det bra att kolla upp det. Vilket det aldrig gjorde, som tur var. Vi får väl aldrig veta om det var ett riktigt larm, falsklarm (men eftersom det inte blev några fler larm så var det väl inte det heller) eller som de sa i telefon efter larmet att visa bebisar andas så ytligt när de sover att larmet inte alla gånger uppfattar det. Men vi är i alla fall glada att vi hade larmet ifall det nu var ”på riktigt” och i så fall var det en billig livförsäkring. Vill nu inte skrämma upp dig eller någon annan och inte heller verka som värsta hönsmamman som skaffade larmet, ville bara säga att du inte behöver oroa dig fast Abbe sover på magen, och vid rådgivningen sa de att de nog brukar få luft fast det kan se ut som om de inte gör det när de ligger så där! ☺
    Blev visst ett långt svar ändå, haha! 😁

    1. Tack för din kommentar! 😊 Vi har haft ett andningslarm åt Abbe när han sov i vaggan och spjälsängen, men sen nån månad tillbaka sover han hos oss o i samma veva skippade vi andningslarmet. Men överväger att försöka få in det under vår madrass nu o testa om det fungerar där också (eller om vi har för tjock madrass), så skulle vi sova tryggare. Han har aldrig i sängen svängt sig tillbaka till rygg o även på golvet så gör han det sällan :/

  9. Håller inte alls med och tycker du beter dig kränkande mot Anna. Skulle de kännas kul för dig att någon öppet kritisera dig och dina känslor i en blogg. Ingen vet hur de känns för en annan. Blir uppriktigt ledsen av ditt inlägg och hur du behandlar andra.

    1. Då har du uppenbarligen inte förstått min tanke med inlägget. Jag sa aldrig vem jag citerade (citerade inte heller rakt av), har sett flera liknande meningar som den jag skrev. Skulle aldrig skriva ut namn i min blogg! Det är det ju du som gör nu, förstår inte alls varför du gör det.. Och hur har detta inlägg något att göra med hur jag behandlar andra? För att jag säger min åsikt i ett blogginlägg i min blogg? Ifall du vill diskutera detta mera kan du skriva mejl åt mig ida.gragg@hotmail.com, så kan jag förklara mer hur jag tänker. Men det är ju enkelt för dig att kritisera mig såhär när du är ‘anonym’.

    2. Tack Sanna! Känner också så här! Eftersom jag mycket väl vet att Ida syftade på mig och väldigt tydligt citerade den meningen jag hade kommenterat på instagram. Dessutom har Ida uppenbarligen ingen aning om vad jag menade med mening, så det gör också att jag blir extra provocerad då hon skriver ett blogginlägg utöver det jag skrivit. Och det jag skrev i meningen var inte för att nån ska tycka synd om mig! Jag behöver inte medlidande.. men har inte Ida nångång skrivit nånting som varit jobbigt? Och för att det nu ”bara” handlar om att gå övertiden så gör det ju inte att det är mindre jobbigt än att tex få ett barn som är sjukt. Det är jobbigt hursomhelst och tycker därför inte att det är rätt att skriva ett blogginlägg om det när hon också skriver att hon själv skulle klaga åt Simon, sin mamma eller väninnor om hon gick övertiden.. kunde hon inte ha klagat till dem angående kommentaren jag skrivit då istället för att skriva ut det på bloggen? Visst får hon skriva vad hon vill i sin blogg men känner mig ändå ”uthängd” och blir ledsen då hon inte vet min historia.

      Till Ida, ta gärna kontakt om du vill diskutera detta mera. Jag förklarar mig gärna, men nu just är vi på BB och får äntligen snart träffa vår baby.

      1. Ni känner alltså att jag behandlar människor dåligt för att jag skriver ett blogginlägg om något som berör mig? Ok. Ni har fortfarande inte förstått mitt inlägg alltså.

        Och som sagt, jag vet precis vad du menade med kommentaren. Du försökte uppmuntra. Inget fel med det, men jag har sett det så många gånger (av andra gravida) att jag ville skriva mina synpunkter på det generella i att vara gravid på övertid.

        Och Anna, du kan absolut inte jämföra att vara gravid med nån dag övertid med att få ett sjukt barn (nära att dö) som vi fick. Då ger du dig ut på djupt vatten,
        för det kan du inte (åtminstone inte ännu och förhoppningsvis aldrig!) alls relatera till. Jag blir uppriktigt ledsen att du skriver sådär. Visst är båda sakerna jobbiga, men de går inte att jämföra överhuvudtaget.

        Anledningen till att jag skrev i min blogg är för att detta är mitt sätt att bearbeta och analysera saker. Att skriva om det som är främst psykiskt tufft för mig. Allt det jag skriver om har jag oftast först ventilerat med Simon eller någon annan. Meningen var inte att hänga ut dig, då skulle jag ha skrivit ditt namn. Jag har MÅNGA gånger sett liknande kommentarer under senaste år, men tidigare har jag inte haft en blogg att skriva ner mina tankar i.

        Lycka till med förlossningen!

      2. Ja, du blev alltså provocerad av min kommentar här gällande att ”jämföra” att gå över tiden och att få ett sjukt barn?! Jag kan förstå dig, väldigt väl. Jag skulle också bli provocerad av det om jag skulle ha ett barn som fötts sjukt. Tack och lov har jag inte fått det, men det jag menar är att det inte går att jämför sånt som är jobbigt. För mig var det jobbigt att gå över tiden. Och du har inte en aning om hur det är eftersom du inte har behövt göra det själv. Likaså tycker du att jag inte kan jämför det med att få ett sjukt barn. Nej, det går inte.. det håller jag med om. Men hur som helst så är båda sakerna jobbiga och tunga. Så kan vi i fortsättningen inte skriva om sånt vi inte vet något om.

        Det har inte varit min mening att såra dig eller nått, men eftersom du i din blogg kan ”förklara och försvara” dig så kände jag att jag också måste försöka förklara mig.. märker dock att det inte kommer att bli mera klart än så här eftersom vi är på helt olika plan vad gäller denhär diskussionen.
        Tack och förlåt.

  10. Jag såg också en sån kommentar, och tyckte också att den var lite okänslig. Jag har haft riktigt jobbigt i slutet av graviditeterna (2 av 3) då jag inte sluppit upp ur sängen på morgonen pga foglossning och ischas som gjort att jag inte har kunnat röra på mina ben. Jag har fått ringa hem min man från jobbet för att jag inte kunnat röra mig överhuvudtaget ur sängen och haft en 1-åring som stått och gråtit i sin säng. Så jag vet att det kan vara jobbigt på slutet. Jag gick även över några dagar och det var de längsta dagarna i mitt liv, och tungt. Säkert klagade jag nån gång åt nån och sa att jag inte vill vara gravid längre. Men, jag reagerade på att någon har haft en tuff dag med ett barn som har testat gränserna så mycket att mamman är slut och vill ge upp, och så kommenterar nån att man åtm ska vara glad att man inte är höggravid. Jag skulle ta illa upp av den kommentaren själv. Om jag har en riktigt tung dag, vilket man lätt kan ha med tre små barn, och skulle få höra att jag ska vara glad att jag inte är gravid åtm skulle jag känna att personen förminskar mitt problem och tycker att jag inte ska klaga för jag är ju åtm inte höggravid, att det finns faktiskt de som har det värre. Och ja, det finns de som har det mycket värre, och personen som kommenterar kanske inte alls menar något illa, kanske menas det som lite pepp, men jag förstår att någon kan störa sig, jag skulle som sagt ta lite illa upp själv av en sån kommentar. Men, jag förstår annars att man klagar på slutet, det är tungt och man har ju sin bf-dag som ett mål, även om man vet att det inte är ett givet förlossningsdag. Sen upplever jag att i dag har det nästan blivit att man ‘ska’ klaga när man går över, att det nästan förväntas att man ska klaga högt över att man inte orkar mer, en samhällsgrej.

    1. Tack för din kommentar 😊

      Håller med allt du skriver och speciellt vinkeln med förminskat problem. Det var också en av de tankarna som slog mig när jag först såg kommentaren – att den kändes lite förminskande. Först sedan gick tankarna till det, att personen i fråga kanske vill vara gravid, och då är en liknande kommentar väldigt sårande. (Har fått liknande under tiden jag inte ville annat än att vara gravid, såklart skrivna i all välmening, men innebörden blir så fel).

  11. Förstår helt hur du tänker, och jag är jätte tacksam att det gick upp för mig så snabbt att jag borde njuta den sista tiden. Jag är tre dagar från bf idag och skrev redan för över en vecka sedan ett inlägg om att dottern gärna skulle få komma ut snarast för jag har så ont i ryggen och det är så tungt och blabla. Typ under tiden jag skrev det inlägget gick det upp för mig att jag inte alls borde stressa hennes ankomst, och sedan dess har jag gått på rosa moln här hemma och trivts som attan. Jag har en väldigt enkel graviditet och en liten baby i magen, jag sover tio timmar per natt med några få kisspauser och orkar ännu vara aktiv och göra saker jag vill. I det här skedet är det precis upp till henne om hon går två veckor över tiden eller kommer på bf. Men lika gärna hade jag kunnat fortsätta ha den inställningen att jag vill ha ut henne snarast möjligt.

    1. Tack för din kommentar och vad härligt att du ändrat inställning! 😊 Livet blir ju nog så mycket ‘enklare’ då än när man bara tänker på hur tungt det är och att man vill ha ut bebis nu direkt. Önskar jag skulle ha njutit mera de sista veckorna också, hehe. Lycka till sen när det är dags!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s