Ärr som bleknar

I takt med att Abbes ärr bleknar, bleknar också mina ärr inombords. Ärren kommer alltid att finnas kvar, men till slut kommer de bara vara en blek påminnelse om det som varit.

Det ärr som dock läker långsammast är det jag fick vid BB. Trots nästan sex veckor i Helsingfors vid barnkliniken, där varje dag var en kamp, satte sig ärret från BB djupare. Troligtvis på grund av all förväntan och förberedelse inför att föda och allt vad det innebär.

Denna dagen för exakt sex månader sedan åkte vi in till BB i Kokkola, fulla av förväntan och spänning (och smärta!). Tänk att dagen äntligen var här. När jag tänker på den tid vi var där känner jag dock bara mörker. Jag känner att vi blev dåligt bemötta av barnmorskan som vi hade under förlossningen, hon  lyssnade inte alls på mig och var så nonchalant på något vis. När Abbe föddes var klockan tre på natten, klockan sex på morgonen hade vi varit och hälsat på honom till barnavdelningen och skulle gå och sova. Men Simon fick inte sova där hos mig, utan var tvungen att åka hem. Trots att ingen var i något av de sex förlossningsrummen som finns och jag var ensam i mitt rum. Där fick jag ligga (och försöka sova) ensam i ovissheten, utan Simon och utan Abbe. Jag kunde knappt ta mig i och ur sängen och det var ingen som tittade till mig. Jag kände mig så ensam.

Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna föda (om jag får chansen) i Kokkola igen. Jag är så ärrad av allt som hände där. All ovisshet var hemsk och ångesten nattsvart största delen av tiden. Där gick föräldrar runt med sina bebisar, medan vår bebis höll på dö i en ambulans på väg till Uleåborg och senare kämpade för att överleva i ett plan på väg till Helsingfors.

Jag hoppas ju såå att jag får chansen att föda ett till barn, men jag är samtidigt livrädd för att göra det.

imageEn med synliga ärr och en med ärr inombords. En som (förhoppningsvis) inte minns något och en som aldrig kommer glömma.

Annonser

8 thoughts on “Ärr som bleknar

  1. Kram! <3
    Tiden läker alla sår sägs det. Men ärren är inristade på livstid. Abbe kommer inte att minnas, så sades det till oss i alla fall och det tror jag på. Så det är ju alltid en liten tröst.

  2. Äsch, synd att höra att ni också bemöttes dåligt i kokkola 😒 vi bemöttes väl ända tills vår bebis skickades iväg, då blev vi som luft. Ingen tittade in, ingen frågade något eller ville något. MEN följande morgon kom den urhärliga barnmorskan in och frågade om hon bara får krama oss!!! 💕 det kommer jag aldrig glömma, inga ord behövdes inget annat än att någon visade att de brydde sig! Har efter detta fött 2barn där och blivit bra bemött, jag talade om mina känslor före följande förlossning och ville att di sko veta hur det kändes , så de skärpte sig 👍 och gissa vem som förlöste vår andra son om inte denna urhärliga barnmorska 😍 så tala om vad och hur det kändes det hjälper 👍 ha en underbar morsdag imoron 💕 Abbes ärr syns tydligt och han kommer en vacker dag att stolt kunna visa upp sin medalj på bröstet som få har äran att bära 😍 våra ärr är osynliga och ingen ser dem men minnst lika stolta får vi vara över att ha så starka barn som har gått igenom så stora händelser i livet fast de bara är så små 💕 ibland skulle man önska att man också själv hade ett stämpel, att inte allt bara fanns inombords!

    1. Tack för din kommentar ❤️ Jag vet precis vad du menar angående att vara som luft. Men dagen efter Abbe föddes, dagen då vi åkte ner till Helsingfors hade vi faktiskt också en jätteunderbar barnmorska. Hon fixade allt praktiskt åt oss, som boende i Hesa och transport osv och bara fanns där för oss och kramade oss. Hon va också den första som undersökte mig efter förlossningen och faktiskt frågade hur jag mår och hur förlossningen gått. Vi får se sen hur jag känner inför eventuell framtida förlossning.. Kram!

  3. Det där med att pappan inte kan vara med bättre är nog uselt. Det borde finnas enpersonersrum. Och i all synnerhet för familjer i kris. Det gör ont i hjärtat när jag läser att du kände dig ensam. Så ska man inte behöva känna.

    1. Jaa jag tycker också det! Man vill ju absolut inte vara ensam när man just fött barn och är känslig och hormonell, men ännu värre skulle det förstås ha varit ifall jag delat rum med en mamma och hennes baby..

  4. Vad trist att ni inte fick bättre bemötande! Ingen ska behöva känna sig ensam när man ligger där i ovisshet och som allra mest behöver stöd. Tiden läker inte alla sår, men med tiden gör de mindre ont. En stor kram från mig! 💟

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s