Att leva i ovisshet

Idag ringde en sköterska från Vasa till mig för att ge oss lite information inför Abbes ingrepp. Hon sa också att hon hade pratat med kösköterskan i Helsingfors, som hade sagt att Abbe inte ens står i operationskö ännu. Alltså! Jag hatar att vänta, har världens sämsta tålamod. Och att inte veta när Abbe ska till Helsingfors är jättejobbigt. Jag förstår ju att läkarna säkert pratar ihop sig och så vidare, men det är ju över en vecka sedan vi var på kontroll. Vi vill bara ha ett datum nu så vi kan kolla upp boende och mentalt förbereda oss inför ingreppet och allt omkring det.

Jag letar konstant efter tecken på att Abbe på något vis skulle lida av förträngningen och är så nervös över att hans mående ska försämras. Han verkar nog må bra, men å andra sidan kan han ju inte berätta hur han mår.. Men det viktigaste är ju att han äter ordentligt och det gör han. Glad är han också för det mesta. Dock andas han jättetätt hela tiden nu och det är jag lite orolig för. Borde nog ta kontakt med Barnkliniken ifall vi inte får någon kallelse inom en vecka..

Håhå, jag vill bara ha det överstökat nuu.

imageFörsta gången Abbe var vaken efter operationen. Han opererades en tisdag och detta var på fredag ❤️

(Alltså fy, började helt gråta nu när jag tittade på bilder från Hesa. Tänk att vår lilla gosiga, busiga älskling låg sådär i en månad, han som inte alls vill ligga stilla idag. Alltså jag förstår inte hur vi orkade. Tack Gud för att du gjorde oss så starka så vi orkade vara vid Abbes sida, vi kommer behöva den styrkan snart igen 🙏)

Annonser

10 thoughts on “Att leva i ovisshet

  1. Du ska nog ta kontakt om han andas tätare än förr. Bättre att koll upp än att vara orolig över e. Kram <3

  2. Åh, det är så jobbigt att behöva vänta, jag lider verkligen med dig: Det är också något jag nu i efterhand kommer ihåg som något av det värsta när min dotter skulle opereras, när man inte alls visste när det skulle bli. Det blir så omöjligt att göra upp några som helst planer då och åtminstone för mig är planerandet ett sätt att hantera all oro som finns.

    1. Det är precis som du säger angående planerandet jo. Idag fick vi dock tiden, så nu känns det som en lättnad även fast det är jobbigt också.

  3. Usch vad jobbigt att inte veta när det blir, hoppas ni snart får besked! Kan nog vara bra att kolla upp det om han andas tätare, så behöver du inte gå och oroa dig. Blir riktigt tårögd när jag ser bilden med alla slangar… 😢 Tyckte själv det var tillräckligt hemskt när vår dotter blev utsatt för en massa blodprov och noggranna blodtrycksmätningar de första dagarna (pga min sköldkörtelsjukdom som bråkat under graviditeten, därför måste hon följas upp så noggrant den första tiden), så att ha en liten baby som är så sjuk som Abbe var och måste opereras måste ha varit oerhört svårt. Kram! ❤

  4. Kämpekramar 💕 jobbit att gå och vänta! Ring alltid å fråga det du oroar dig för, är säkert inget att oroas över men det gör vardagen så mycket enklare för mamman, istället för att sätta energin på funderandet 💕 kram, en hjärtbarns mamma

  5. Jag märkte du hade samma funderingar om närhet ti babyn som jag hade då vår son inte fick vara med oss första månaden. Maila gärna om du vill. Men vår son verkar int ha tagit skada av det, eller ja han är mycket famnig och omtänksam av sig men de njuter vi bara av 💕 han är 5 idag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s