Ger jag tillräckligt med närhet?

(Skrivet ur min synvinkel, inte Simons)

Som förälder och mamma känner jag mig ofta otillräcklig. En sak som jag tänkt mycket på sedan vi fick Abbe är vår anknytning och ifall jag gett/ger honom tillräckligt med närhet. Eftersom han var nästan en månad gammal då jag fick hålla honom första gången, så fick vi ju inte den första viktiga närheten som det pratas så mycket om. Han låg ju bara i en säng med fastbundna armar och ben och det enda jag kunde göra var att stryka honom försiktigt på pannan. Det sticker till i mitt hjärta när jag läser om hur viktig den första anknytningen är för mamman och babyn och att babyn direkt behöver slippa i mammas famn. Jag är rädd för att det ska ha påverkat vår relation, eller främst Abbes relation till mig, eftersom han togs ifrån mig direkt. Jag vet ju att så fort Abbe slapp i min famn så har han fått vara där så mycket han vill i princip, men var det då redan för sent?

Han sov alltid i min eller Simons famn den första månaden vi var hemma och låg i vår famn nästan hela tiden. Sedan började vi ju ha honom att sova där ute i vagnen, Simon började jobba och Abbe började då sitta mer i babysittern och vara på golvet och leka så att jag skulle ha händerna fria ibland också. Han sitter nog fortfarande mycket i famnen, men nu sitter han ju där och leker med något.

Det jag speciellt funderar på är det att han nu för tiden (sedan nån månad tillbaka) aldrig vill somna i vår famn mera, endast i vagnen där ute. Så många gånger har jag också försökt lägga mig ner bredvid honom i vår säng på eftermiddagarna när det är dags för andra sovturen, men det slutar alltid i gråt (ofta från bådas sida) och att jag får klä på honom och föra ut honom. Han vill helt enkelt inte sova någon annanstans än i vagnen. Och då dyker ju genast tankarna upp; har vi gett honom för lite närhet, är det därför han inte vill somna med oss? Men till nätterna gör han ju det, så jag vet inte vad det beror på. Han har heller aldrig trivts i en bärsjal eller bärsele (har testat tre olika) och då tolkar jag ju det också som att han inte vill vara så nära.. Att bli runtburen i famnen så han får titta sig omkring älskar han däremot.

Eftersom jag aldrig fick nån möjlighet att amma Abbe har vi ju inte och har inte haft den närheten. Vi har inte heller varit speciellt mycket hud mot hud. Jag har testat, men det verkar inte som om Abbe skulle kunna slappna av och njuta av det. Jag hatar den här känslan av otillräcklighet, att inte veta om jag verkligen gör så mycket jag kan eller verkligen ger mitt allt. Jag försöker ju ge allt jag har, men räcker det till?

imageAbbe och moffa när vi bodde på sjukhuset i Vasa.

imageHemma på permission från barnavdelningen vid Malmska.

imageimageimage

IMG_4735.JPGInnan han började sova ute i vagnen sov han lite var som helst ❤️ Han somnade alltid i vår famn, men efter en stund satte vi ner honom.

IMG_4763.JPGÅh, som jag saknar dessa stunder ❤️

Jag hoppas ju att det här endast beror på hans vanor och att han blir äldre, men ni vet ju hur man överanalyserar allt som förälder.

Annonser

11 thoughts on “Ger jag tillräckligt med närhet?

  1. Vår son har efter spädismånaderna somnat någon enstaka gång i vår famn då han varit sjuk. Aldrig att jag skulle få honom att vila bredvid mig i sängen heller. Han har inte tid för sånt. Han vägrade sitta i bärsele/sjal innan han var kanske fem månader gammal I vagnen eller bilen vaggas barnen till sömn så lätt. Han har skumpat på i famnen sen han föddes så han borde nog ha fått nog med närhet. Alla är de så olika…

    1. Jo de är nog så olika. Blir bara så avis när jag ser andra bebisar som somnar i famnen eller mammor som kan ta en tupplur i sängen med sin bebis, hehe. Vill också! 😀 Men skönt att höra att Abbe inte är enda som inte vill.

  2. Tvivla inte på dig själv. Du ger Abbe precis det han behöver! :) min dotter som är 8,5 mån har legat hud mot hud med mig 3 gånger, hon får för varmt när vi ligger så under täcket så vi behöver ha kläder mellan oss. Hon sover heller inte i min famn. Hon kan nog somna i famnen men jag sätter ner henne för att hon ska sova bättre och för att jag inte kan sitta med henne i famnen i timmar då jag har en 3-åring och en 2-åring också att ta hand om. Hon ligger även mycket på golvet och plockar saker eller försöker lära sig krypa. Hon tycker om att vara i famnen och jag har henne i famnen så mycket jag kan men med två barn till är det ju inte förjämnan hon kan vara i min famn. Vi har ändå en bra anknytning till varann, hon verkar känna sig trygg i min famn och blir lycklig när hon ser mitt ansikte. Jag tycker inte att du ska vara orolig, du ger säkert ert barn den närhet han behöver :)

    1. Tack Malin 😊 Det är ju så lätt att tvivla på sig själv som mamma. Jag för nog bara acceptera att såhär är Abbe och njuta på nätterna när han alltid somnar i min famn efter att han ätit 😀 Och hoppas att han när han blir äldre förstår hur skönt det är att vila bredvid mamma eller pappa i sängen en stund på dan hehe..

  3. Jag har också försökt få Aaron att somna i vår säng, en gång har det lyckast och då hade han hög feber. Han blev ammad så länge vi var på BB, direkt vi kom hem gick vi över till ersättning då amningen bara var en plåga för oss båda. Redan då lag vi honom i egen säng, vi sov alla sämre då han sov med oss. Han har aldrig varit något famnbarn, vill inte att man rör honom något extra. Enda gången han vill ha närhet är om han har skadat sig. Jag tror att det är mest jag som ”lider” av det, jag skulle ju så gärna vilja kramas. Jag litar på att han får den närhet han behöver, och jag tror nog att Abbe får det också! :)

    1. Tack för din kommentar Emma. Abbe sov i egen säng till först, men nu för tiden sover han mellan oss, så man tycker ju han borde vara van med det. Men på dagarna går det nog inte alls för sig 😅

  4. Kära du, du räcker till ♡ utan tvekan. Jag tror inte Abbe skulle kunna ha en bättre mamma.

  5. Oj kära du. Det skär i hjärtat att läsa detta inlägg. Visst är den tidiga anknytningen viktigt, men ibland måste man helt enkelt bara acceptera att det inte gick av olika skäl och i såna fall måste man göra det bästa av det efteråt. Och det verkar ni ha gjort. huvudsaken är att ni ger honom närhet nu, sen kan han ju helt enkelt vara ett sånt barn som inte behöver så mycket närhet och inte har tid med det, sånt går ju i perioder med dem. Mina tre barn (som är helt friska och fått den tidiga anknytningen) har endast somnat i famnen dom första veckorna, sen har det varit omöjligt att få dem att somna nära, utan enda sättet har varit vagnen, i ur och skur. Sen är dom nog ”famnbarn” men det tror jag inte har med anknytningen att göra, utan med generna ;) Sväng på det andra vägen och se att Abbe kanske är trygg med att ni finns kvar när han vaknar och därför ”vågar” somna själv i vagnen. Försök tro på att du räcker till och att du faktistk är den bästa mamman han kan ha.

    1. Tack för din kommentar 😊 Abbe gillar nog att vara i famnen annars, men han vill inte somna där helt enkelt. Annars är han nog ett famnbarn, även om han nu för tiden hellre sitter där och leker än myser 😀

      Tack för att du fick mig att se det ur en annan synvinkel. Kram!

  6. Jag tror alldeles säkert att Abbe får all den närhet han behöver! Att han inte trivs i bärsele eller sjal behöver du inte ta som att han inte vill vara nära, för vissa bebisar trivs helt enkelt inte i bärsele. Liksom vissa inte trivs i vagnen, i babysittern, i spjälsängen osv. Alla är de olika!
    Önskar också att vår dotter skulle kunns somna i sängen bredvid en, blir nästan avis när jag hör om andras bebisar sim gör det, men nuförtiden är det nästan stört omöjligt. Är det dessutom inte hennes vanliga sovtider så vägrar hon sova hur trött hon än är. Som den där gången när vi varit borta hela eftermiddagen och hon knappt hade sovit i bilen alls och jag själv var dödstrött och fantiserade om en mysig tupplur tillsammans med henne. Men nej, det slutade med tårar (från min sida) och en liten vilding som bara låg och sparkades och yrde på i sängen. 😕

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s