Jag förlorade

Ikväll när Abbe äntligen somnade efter en evighet av skrik och gnäll och en övertrötthet som inte var att leka med, så viskade Simon åt mig ”vi vann, han somnade”. Men då kände jag nog mig bara som en stor förlorare.

Ända sedan vi flyttade från Helsingfors har vi haft problem med att natta Abbe. När vi bodde på Malmska sov han knappt något på nätterna, endast korta stunder i min eller Simons famn, så vi fick turas om att sitta i en fåtölj med honom hela nätterna. Det gick omöjligt att natta honom i sängen eller lägga ner honom efter att han somnat. Det ändrade tack och lov nog när vi kom hem, då vi till först nattade honom i famnen och sen satte ner honom i vaggan.

Och sedan dess sover han nog när han väl somnat för natten, (dock oroligt, han kastar sig fram och tillbaka och grymtar och håller på) men alltså nattandet är så jobbigt. Sålänge han sov i vaggan var det lite bättre för då kunde vi vagga honom till sömns. Men nu när vi nattar honom i spjälsängen eller vår säng är det helt hopplöst. Fast han tydligt är trött innan vi lägger honom, så är han klarvaken så fort vi sätter ner honom i sängen. Han vänder sig fram och tillbaka och drar ut tutten ur munnen hela tiden, gnuggar sig i ögonen och river sig själv i ansiktet. Så börjar han gnälla för att till slut gråta helt hysteriskt och då tar vi upp honom såklart. Förr gick det att försiktigt hålla fast hans armar så kom han till ro, men nu blir han ännu mer uppjagad om vi försöker hålla i honom. Det blir bara värre och värre känns det som och jag fasar för nattandet varje dag.

Så ikväll var jag så psykiskt utmattad vid nattningen efter en jobbig dag då alla förbjudna ”varför vi”-känslor sköljt över mig om och om igen och jag nästan drunknat i dem och fått kämpa mig upp till ytan varje gång. Långt ifrån en supermamma och långt ifrån en vinnare. En mamma som istället känner sig som världens största förlorare för att hon inte kan natta sin baby utan att det slutar i skrikfest varje kväll.

imageimageimage

.. Har ni tips för att underlätta nattandet så tar jag väldigt gärna emot såklart.

Annonser

15 thoughts on “Jag förlorade

  1. Hej! Brukar inte kommentera på bloggar men det här kände jag så bra igen och har så starka känslor och dåliga minnen från så jag bara måste kommentera. Vår andra son föddes också med reflux, vilket vi inte visste och fick diagnostiserat före han var flera månader gammal. Han var en gnällig bebis överlag men kvällarna var värst. Man blev så trött av gråtandet. Precis som du skriver så var han trött men började ligga och vrida och vända sig alla möjliga vägar och till sist slutade varje kväll med att vi lyfte upp honom otaliga gånger och många timmars skrik. Problemet med vår son var att han behövde upp och rapa många gånger varje kväll. Direkt vi lade ner honom så märkte man på honom att någonting är fel. Tog upp honom igen, gick en stund med honom, han rapade och så fortsatte det i timmar. Enda tills han fick diagnosen och vi hittade mediciner som hjälpte honom lite mer. Tror du att det kan vara refluxen som plågar Abbe också? Har själv fått samma problem med reflux nu senare och jag har konstaterat många gånger att det är fruktansvärt obehagligt att ligga om man har en rapning på kommande som man inte får upp. Det liksom bränner och svider i halsen och bröstet, väldigt obehagligt. Det kan ju förstås vara något helt annat också. Det som hjälpte för oss hela första året var en så kallad kolikgunga. Han sov alltid mycket bättre i den, då han var mera i sittande ställning och gungan lugnade ner honom. Så i den gungan somnade han nog nästan alla kvällar det första året. Huvudsaken att han somnade någongång, tyckte jag. För det är ju så tungt och jobbigt med gråtande barn. Börjar själv må dåligt då jag tänker tillbaka på babytiden, det satte sina spår med ett år av skrikiga kvällar. Om jag bara hade vetat att det var refluxen som bråkade redan från nyfödd bebis så kanske vi sluppit de skrikiga och oroliga kvällarna tidigare, men allt kan man inte veta. Styrkekramar till er båda från en som vet hur jobbigt det är ! Hoppas ni hittar någon lösning på den jobbiga nattningen. PS! Ni har en så otroligt söt gosse!

    1. Hej och tack för din kommentar! Vi vet ju att Abbe har reflux och han fick Gaviscon mot det tidigare, men läkaren tyckte vi skulle sluta med medicinen eftersom refluxen blev bättre när vi bytte ersättning. Och han somnar ändå så pass bra i vagnen på dagarna så jag vet inte om det är refluxen som gör att han har svårt att somna på kvällen, men troligtvis är det nog pga refluxen som han sover oroligt sen när han väl somnar. Vi kanske hamnar att börja natta honom i vagnen istället, för det är så tungt att varje kväll hålla på tills vi båda/alla tre är helt sluta. Kram!

  2. Vi hade också svårt att få Aaron att sova då han var liten. För oss funkade det bäst att låta honom sova i vagnen. Enkelt och smidigt att ha bredvid soffan då vi såg film, och riktigt bra att bara kunna gunga vagnen bredvid sängen när han började gnälla på natten!

  3. Jag skulle också rekommendera att prova natta honom i vagnen i stället om han somnar bättre i gungning. Måste ännu säga att jag tycker att Abbe är väldigt gullig :).

  4. Åh låter verkligen jobbigt :( Men jag vill också tipsa om att natta i vagnen! En period var Lo helt omöjlig vid nattningen (då hon var ca 8 månader ungefär) nå, så då började vi gå ut och gå en vända med henne i vagnen på kvällarna. Vi gjorde alla kvällsrutiner, lag pyjamas osv. och sen halaren på. Det var i vårtiden så hon behövde inte ha så mycket kläder innanför halaren, istället bäddade vi ner henne i mycket täcken. Nå, vi gick en vända och hon somnade. Sen bar vi in vagnen så fick hon sova i den tills vi gick och la oss. Då lyfte vi över henne i hennes säng och hon sov ju så djupt då så hon vaknade i stort sätt aldrig.

    Många sa (och skrev på bloggen) då att ”nämen int kan ni ju vänja henne med att få somna i en vagn som rör sig, ni kommer ju få det jättejobbigt om ni ska hålla på så tills hon är 4” men hallå, suck säger jag bara! Nog ändras ju rutinerna hela tiden. Och nu när hon är snart två så somnar hon själv i sitt rum utan skrik och gråt, så nej inte är vi ännu ute och skuttar med henne om kvällarna! Det gäller att testa sig fram och se vad som funkar för er, oberoende på vad andra säger :) Lycka till!

    1. Haha jaa alla dessa ”nämen ni ska no int vänja honom me blablabla..” Förr somna han ju bara i famnen, men de sku vi ju int vänja honom me tyckt många, och nu somnar han ytterst sällan i famnen mera 🙄

      Nepp, de blir nog vagnen nästa. Tack! 😊

  5. Ett annat tips är att försöka få honom att somna i bilstolen, den kan man ju också gunga plus att han isåfall är mera upprätt ifall det är refluxen som bråkar vid nattandet. :)

    1. Tack för tipset, han trivs faktiskt bra i bilstolen och somnar ofta i bilen, men har fått för mig att de inte borde vara så mycket i den..? Det tar så länge innan han somnar så pass djupt så vi skulle kunna flytta över honom i sängen..

      1. Jo de ”borde” nog inte vara så länge åt gången (lika som med babysitter typ) .. När vår tjej hade en jobbig hosta sov hon nästan en hel natt i bilstolen då hon annars bara vaknade helatiden. :) hoppas det löser sig hur som helst :)

  6. Vi nattade ofta T i bärsjalen under första 6 månaderna eftersom det va enda sättet att få honom att lugna ner sig och somna. Rekommenderar att testa det! 😊 sen tror jag ju på att göra det som funkar för stunden, barnet ändras ju konstant så det som funkar nu funkar kanske inte mera om 1 månad och mitt i allt är han redo att somna i sin säng! Just nu funkar vår nattning endast i vår säng, han ska inte somna i egen säng och absolut inte vara i famnen, utan ska ligga bredvid mig (Mathias duger inte) tills han somnar…

    1. Tack för tipset Sussi :) Abbe gillade inte alls bärsele när jag testade då vi kom hem från sjukhuset (testade både en manduca och babybjörn), men jag ska testa igen nu och se om de går bättre. Och jaa du har så rätt,
      det ändras hela tiden! Man hinner bara vänja sig med nånting och börja kalla de rutin, och så ändras de.,

  7. […] … Vilket i och för sig inte har varit något problem de senaste veckorna. Ni minns kanske att jag skrev om nattningen, hur hopplöst jag tyckte det var och hur jag fasade för nattningen varje dag. Så är det inte […]

  8. […] att natta Abbe i famnen. Varje kväll. Förutom om vi är någonstans och nattar honom i vagnen. Ni minns ju kanske att vi hade problem med nattningarna förr. Nå, då började vi med att ge honom sista ersättningen inför natten i sängen, istället för […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s